En härlig höstdag

Idag var det verkligen en ynnest att få vara föräldraledig. Solen strålade och träden har fått underbara färger. Apan och jag tog en långpromenad tillsammans med min moster för att sedan äta lunch hos henne - mycket trevligt!

Apan blev väldigt beundrad i sin fina overall, tycker han är väldigt söt som liten nalle. I dag blev han en månad och det är redan väldigt svårt att tänka sig att han inte har funnits jämt.

Att lära sig hur man föder barn

I dag har J och jag varit och lärt oss hur man föder barn... om man nu kan lära sig det. (?) Vi var nämligen på första delen av vår föräldrautbildning via MVC. Sammanfattningsvis tycker jag att jag kunde det mesta men det är ju alltid bra att repetera. Vi fick först presentera oss, sedan delades vi in i två grupper (kvinna/man) för att gå igenom det vi ville veta, sedan gick barnmorskan igenom förlossningens olika delar och vilka typer av "naturlig" smärtlindring man kan använda. Slutligen var det dags för en liten förlossningsfilm. Kan säga att jag tycker att de olika TV program som finns är bättre - ex "Barnmorskorna" som tidigare gick på SVT.

Vi har tidigare gått på profylaxkurs och den tyckte jag var mycket mer givande. Det som jag ser som min största utmaning är att jag måste lära mig att slappna av och ta det lugnt, och det känns som om profylaxen kommer att vara till stor hjälp. Sen är det inte helt fel att redan nu ha gått kursen då jag behöver profylaxandas igenom vissa av mina sammandragningar/förvärkar för att klara dem - förhoppningsvis gör det att jag kommer klara profylaxandningen perfekt när förlossningen väl sätter igång.

Min vana trogen har jag annars läst massor av böcker, både sådana som jag har lånat på biblioteket, köpt eller fått låna av kompisar. De jag som jag har fått ut mest av är:
"På smällen" - både rolig och informativ, fungerar bra under hela graviditeten.
"Gravid" - som känns som ett bra uppslagsverk
"Att föda" - vilken känns mest aktuell nu i slutet, men är väldigt bra för att man ska få koll.

I övrig flyter vardagslunket på, det känns helt otroligt att jag bara ska jobba tre dagar till på kontoret! Efter kursen idag satt jag nämligen hemma och jobbade, det fungerade jättebra som tur var och på kvällen kunde vi därför lyxa lite med lite slappande i solen på bryggan... Även om det är snorvarmt och inte särskilt härligt att vara höggravid just nu...

Bebisguide

Nu är det inte många veckor kvar innan vi får träffa den nye familjemedlemmen. Jag har alltid trott att jag var en person som skulle ha allting fixat flera månader innan det var dags. Nu blev det inte riktigt så, snarare tvärtom... Förhoppningsvis får jag något ryck pga att jag känner mig piggare och att det inte är fullt så varmt och hinner få det viktigaste fixat iaf.

Hos Bubble finns en "Baby Registry Guide" där det "viktigaste" sakerna som du behöver till din bebis listas. Tips! Det finns även artiklar kring specialområden - ex. "Newborn Care guide -week one", fast just nu är väl informationen under "Pregnancy" mer intressant.

Morgonhicka

Apan har en tendens att vara morgonpigg (och väldigt sent på kvällen) och festa runt i magen på tider när man egentligen ska sova... som alla vet blir en av konsekvenserna av överdrivet drickande ett väldigt hickande... Egentligen har jag en mycket bättre film från igår men den var för stor...

Vårigt

Det här är egentligen en bild som hör till en guide för pappersblommorna som hänger på grenar i taket. Men det jag föll för var färgerna! Precis de lugna våriga färger som jag håller på att använda till apans rum! (Via Ohdeedoh, foto: Leah Moss )

Se hur barnet växer

Hos Babyvärlden kan man titta på en liten "film" om hur barnet utvecklas och växer i magen. Det är inte så mkt plats för annat än bebis de sista veckorna....

Oro och CUB

Jag var under första tiden väldigt oroligt för ett eventuellt missfall eller MA. Nästan mest för MA, för att jag då kände att min kropp "lurat" mig att jag fortfarande var gravid. Jag och J diskuterade mkt kring eventuella fel på bebisen och vad vi skulle göra. Jag kände att jag gärna ville göra CUB test för att få veta att allt förhoppningsvis såg bra ut (eller om det inte skulle göra det, ovisshet är väldigt jobbigt tycker jag).

Jag började under vecka 7 må rätt så illa och det blev med tiden värre och värre. Några veckor kunde jag bara äta gröna äpplen och rostat bröd (utan ngt på) utan att kräkas (även om jag gjorde det ändå). Det var väldigt tur att jag hade två veckors julledighet där i början, då det enda jag orkade göra under den tiden var att sova. Jag är också väldigt tacksam över den kalla och snörika vintern, mitt illamående var nämligen som minst när vi var ute och åkte skidor, så det har blivit ganska många mil i spåren.

Efter samtal med barnmorska och läkare fick vi göra ett NUPP ultraljud den 5 februari (12+3). Jag var otroligt nervös. Tänk om det inte ens fanns ngn bebis därinne! När ultraljudet började och vi nästa direkt såg vår lilla apa, kändes det som om jag skulle svimma av lättnad. Vad underbart det var att få se vår bebis där på skärmen! Barnmorskan pratade hela tiden och förklarade tydligt hela tiden vad hon gjorde och såg, vilket gjorde att jag blev mindre och mindre orolig. Hon tyckte att allt såg väldigt bra ut och beräknade att vår bebis var ungefär så stor som i vecka 12+1, vilket nästan stämde på pricken med BF beräknat efter min sista mens. Själva resultatet på vår CUB blev 1:20 000, vilket är den lägsta sannolikheten för trisomier som man kan ha. (Ingen garanti, men det känns väldigt skönt ändå). Efter ultraljudet firade jag och J med en indisk lunch och pratade massor om framtiden.

Då vi nu passerat veckorna där risken för missfall är som störst och eftersom vi sett att vår apa mådde bra i magen sa vi att nu är det helt officiellt! Nu är det helt klart att vi ska få en liten bebis!

Nu lite bilder; de är kanske inte så jättebra men under själva ultraljudet såg vi allting väldigt tydligt, vilket var huvudsaken. Tyvärr blev apan lite fotorädd när det blev dags för det och började fara runt en massa.... Apan ligger med huvudet åt höger och ansiktet upp på de två första bilderna och huvudet åt höger och ansiktet ner på den sista bilden.

Att berätta - de närmaste

Förutom mina föräldrar och Js mamma+sambo, så ville jag självklart berätta för min syster och mormor & morfar. Nu lyckades jag iaf hålla mig till julafton! Som tur var blev det för ovanlighetens skull ett mycket litet julfirande med bara ovannämda samt mamma & pappa och självklart J. Det var lite svårt att mörka att jag inte drack ngn glögg men det gick bra. Sen skulle jag komma på hur vi skulle berätta det. Jag fick lite hjälp på traven med att morfar berättade hur mycket han såg fram emot mitten av augusti - jag frågade då varför. Han berättade att mormor och han skulle åka Hurtigrutten. Jaha, sa jag, jag trodde att det var för att ni ska få ett barnbarnsbarn då. Mormor & morfar blev glada, de har väntat ett tag på en ny bebis. Min syster blev också väldigt glad - jag vet att hon kommer att bli en utmärkt moster!

Att berätta - våra vänner

De flesta av mina kompisar visste att barn inte låg så långt borta i planeringen och vi hade redan pratat om hur man resonerade kring att berätta tidigt eller inte.

Mina universitetsvänner fick veta redan i vecka 6, då jag hade en liten tjejmiddag. A frågade hur det gick med bebisförsöken och jag sa att det gått väldigt bra, vilket resulterade i glada miner runt hela bordet! Eftersom min kompis C redan har en liten Oliver som är född 2009 och L väntar en liten pojke till maj så blev det naturligtvis en hel del bebisprat. Det känns väldigt bra att kunna dela något sånt här med sina vänner!

På annandagen åkte J och jag till Bollnäs med S och N för att spendera lite tid i S's familjetorp. Då jag redan börjat må ganska så illa och var väldans trött kände jag att jag inte orkade hålla på och ljuga och dölja graviditeten, så på vägen upp (under en middagspaus på Burger King) så berättade vi för dem.

Mitt andra kompisgäng fick även de veta under en tjejmiddag. De hade tydligen misstänkt det redan eftersom jag under en födelsedagsfest bara hinkat i mig mineralvatten och J hade frågat en hel del bebisfrågor till de närvarande småbarnsföräldrarna.

De flesta av våra vänner fick veta lite pö om pö när vi träffade dem och alla blev väldigt glada!Även om man räknar med att det blir bara positiva reaktioner på ett bebisbesked känns det skönt när man får glada kommentarer.

Att berätta - föräldrarna

Jag har alltid känt att jag velat berätta ganska tidigt om en eventuell graviditet. Detta gäller iaf för de som jag skulle velat berätta om ett eventuellt missfall. Vi fick reda på att vi väntade en liten apa i torsdagen den 10/12 vilket var vecka 5 (4+2) och jag tänkte att vilken julklapp! Vi väntar tills julafton med att berätta. Men.. nu blev det inte riktigt så. På fredagen (11/12) var jag fortfarande hemma och sjuk så min mamma ringde under dagen för att höra hur jag mådde. Hon berättade då att de haft ett litet luciatåg på jobbet och kommenterade "att om några år får jag kanske ha ett eget litet tåg", vilket gjorde att jag så klart inte kunde hålla mig utan var tvungen att säga "det kommer du ha redan nästa år". Hon blev glad och ganska så överraskad (tror jag). Eftersom jag berättat för mamma vill jag också berätta så snabbt som möjligt för pappa (mamma hade ju dött av att behålla en sådan hemlighet) så nästan direkt efter att han hade kommit hem från jobbet ringde jag. (Då hade mamma redan hunnit ringa och fråga om jag hade ringt till honom än..!) Han blev också väldigt glad! Kanske inte så överraskad (?).

Bröllop - vad ska man ha på sig?

Jag älskar bröllop i alla dess former och i juli har vi turen att få vara med när en av mina fina vänner gifter sig. Men vad har man på sig som höggravid och samtidigt vill känna sig snygg? Jag hade tänkt att det där har jag tid att fixa senare, men fick tipset av en fyrabarns mamma som gått på massor av bröllop som gravid, att "fixa klänning redan nu sen kommer du ha svårt att hitta något, om du ens har lust/orkar springa i affärer". Sagt och gjort i helgen när jag var på en liten tur till Sickla köpkvarter gick jag förbi Gina Tricot och köpte mig en maxiklänning. Har inte provat den än men hoppas att den kommer fungera både nu och när jag är gravid i v 37.