Jag har längtat och längtat (och därmed kanske hintat ganska mycket) men efter vår bröllopsresa tyckte vi att det var dags att försöka bli en till. Vi tänkte att det tar nog lite tid och räknade på att det förhoppningsvis går på standardtiden ( ca 7 månder) men att det säkert tar ännu längre tid. Nu blev det visst inte så...
Precis innan mens fick jag en dunderförkylning och först tänkte jag att det var därför den inte kom som den skulle. När jag efter flera dagar med feber ätit upp all alvedon vi hade hemma och ändå var tvungen att gå till apoteket att köpa nya piller, tänkte jag att jag chansar och köper ett graviditetstest också. Det blev ett CB digital med veckoindikator, eftersom jag inte ville ha något tolkande om streck varken horisontellt eller vertikalt. Testet låg och väntade hemma ett par timmar då jag först hade tänkt vänta med att testa tills J kom hem, men sen kunde jag inte hålla mig.... Det blev positivt på en gång!! Massa känslor - oj vad fort, är vi redo, vad glad jag är, vad läskigt... etc. Jag ville inte ringa och berätta en sån stor sak på telefon, så för att hålla mig tog jag en promenad och firade lite med att köpa två gravidtidningar.
När J kom hem pratade vi lite om allt möjligt som vi brukar göra. Sen frågade han om jag tror att det blir kommer bli någon bebis den här månaden - och då svarade jag att det har det redan blivit! J blev lite ställd och förvånad för han trodde nog också att det skulle ta lite längre tid men vi kände oss väldigt glada båda två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar